Referat från föreläsningen Torsdagen 2025-03-20

Törnquist föreläste om världsläget: “Demokratin på reträtt”

Olle Törnquist, professor emeritus i statskunskap har föreläst hos berättarföreningen Lyssna och Lär, utifrån frågeställningen om ett ny-nationalistiskt styre håller på att ta över.

Det är många idag som frågar sig vad som händer i världen. En del oroar sig för världsläget. Nästan hela 1900-talet har vi litat på USA om något händer i vår del av världen. Sedan snart fyra år har vi ett krig i Ukraina och hittills har USA och hela västvärlden fördömt Ryssland och hjälpt Ukraina i kriget. Men så tycks det inte vara längre. Fred i Ukraina ska Ryssland och USA göra upp om. Det går nästan inte en dag utan att media rapporterar om något nytt som Trump bestämt och många av oss förundras. Forskning visar dessutom att antalet demokratiska länder i världen minskar.

“Ny-nationalistiskt styre”

Handlar detta om att ett ny-nationalistisk styre håller på att ta över? Olle Törnquist, professor emeritus i statskunskap har föreläst hos berättarföreningen Lyssna och Lär, där han belyst denna fråga. Utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv försökte han besvara om frågan är relevant och utifrån vilken teori den kan förstås och prövas. Samt till slut finns det en möjlighet att gå vidare och påverka?

Om vi tidigare kunde dela upp världen i höger - vänster eller i öst - väst så stämmer inte denna indelning längre. Det är visserligen mest höger men också en del vänsterkrafter som ställer sig bakom nynationalismen, som i Tyskland och det är både Putin i öst och Trump i väst. Det finns också andra länder där demokratin håller på att tas över av ny-nationalister, ett exempel är Indien. I Europa kan Ungern räknas dit och det finns flera andra länder som blir mer och mer auktoritära.

Demokratin i världen är på nedgång.

Törnquist utgick från en teori, där den vertikala axeln handlar om hur nationen styrs, auktoritärt eller demokratiskt. Medan den horisontella axeln går från lika medborgarskap och mänskliga rättigheter till där medborgarna definieras utifrån om de är infödda och omfattar samma kulturella kapital. Korsar man de två axlarna så kommer den konservativa nationalismen att hamna i det fältet som bildas av auktoritärt styre och infödda medborgare. Teorin blir alltså att ny-nationalismen både är icke demokratisk och främjar infödda medborgare.

En auktoritär ledare är en stark ledare, men det betyder inte att staten han/hon leder i är stark.

Ledarna i dessa nationalistiska länder säger att staten ska stärkas, men de menar att det är ledarna som ska stärkas. Trump säger ju att Amerika ska bli starkt och störst, men det gäller inte alla medborgare. Om man föds i USA har man automatiskt blivit amerikansk medborgare, denna lag har Trump tagit bort.

Kulturell enhetlighet

En fråga som uppstår hos dessa ledare är: Vilka länder ska försvaras? Det vi kan se idag är att det tydligen inte gäller Ukraina och Palestina. Man vill bara ha kulturellt enhetliga nationer. Detta har betydelse både för de egna länderna och länder i övriga världen. Sedan andra världskriget har FN stått för alla människors lika värde, mänskliga rättigheter och regelstyrt samarbete mellan länderna. För de auktoritära ledarna är FN inte viktigt och FN är idag mer eller mindre förlamat.

Det är också ett skifte i synen på vetenskap. Teknisk forskning är viktig och får pengar, medan kulturell och samhällsvetenskaplig forskning är ointressant och statens bidrag minskar. Vi ser ju alla att USA lämnat klimatavtalet där i stort sett alla världens länder ingår. Man vill inte delta i några internationella verksamheter. Ett annat exempel är ju att man minskat humanitära bidrag till utsatta länder.

Sammanfattningsvis är det ett målinriktat styre som är auktoritärt och där nationen enbart består av infödda med lika kultur.

Frågor om Trump

Många intressanta frågor ställdes av publiken, det var tydligt ett ämne som engagerar. En fråga som kom upp var hur Trump så enkelt kan få igenom sina presidentorder? Törnquist förklarade skillnaden mellan USA och Sverige. Sverige har en mycket stark kombination av demokrati och rättsstat genom att de statliga institutionerna och myndigheterna inte har politiskt tillsatta chefer, de ska tillsättas utifrån kompetens och kan inte enkelt avsättas av en regering. I USA är de flesta av dessa chefer politiskt tillsatta och presidenten och/eller kongressen och representanthuset kan enkelt avsätta dem. Därigenom är det enkelt för Trump och avskeda dem och få igenom sina egna förslag. Ytterligare en fråga var: Kan vi göra något och i så fall vad?.

Svaret från Törnquist var att vi måste hålla det fria och vederhäftiga offentliga samtalet vid liv.

Britta Wingård

Olle
Törnquist berättar om det land han forskat om sedan 1970-talet, nämligen Indonesien, vår världs till folkmängden fjärde största
nation efter Kina och Indien och USA. Olle, som är bosatt i Gravarne, är statsvetare och professor i Politik och Utveckling vid
Universitetet i Oslo efter utbildning i Uddevalla, Göteborg och Uppsala.

Indonesien tillhör det område vi i dagligt tal kallar Sydostasien, som i sin tur är en del av det Globala Syd, som förut kallades
Tredje Världen. Här har en samhällsutveckling ägt rum sedan hans studier inleddes under kampen mot diktatorn Suharto fram till
diktaturernas fall 1998.

Utvecklingen mot demokrati i det Globala Syd inleddes egentligen i samband med fascismens fall i Spanien och Portugal 1975,
fortsatte med en våg som gick in i öststaterna och framför allt i u-länderna.
Hur var detta möjligt i fattiga länder med omfattande förtryck? Och varför ebbar nu den vågen ut? Sverige har varit en av de främsta förespråkarna. Vad kan vi lära av de erfarenheter vi fått?

Ingen demokrati utan välfärd.

Olle Törnquist har följt processen från början, speciellt i världens största och tredje största demokratier,
Indien och Indonesien, men även på annat håll. Nu senast har han också jämfört med de historiska
erfarenheterna i Skandinavien. Jämförelsen, som han gör i skrifter som redovisar resultatet av forskningen,
pekar på Indonesien av idag som ett exempel på att högerpopulismen breder ut sig även i det Globala Syd.
Han konstaterar också, att om demokratin skall kunna utvecklas, så måste man bädda för den genom
utveckling av välfärden.