Intressant om att se det som finns

- och det som inte finns…

Det svengelska ordet fejk (fake på engelska) fick stor plats i nyhetsrapporteringen från senaste presidentvalet i USA. Fejk betyder att en uppgift är falsk, i exemplet från USA ett medvetet falskt budskap.

Men det finns budskap vi tar in genom våra sinnen som ser ut på ett sätt, men i verkligheten har ett annat utseende. Detta fenomen kallar vi i dagligt tal för synvillor. Ett mycket intressant fenomen som professor emeritus Jan Lännergren, forskare och lärare vid Karolinska Institutet (KI) i Solna, fascinerats av. Lännergren, som i dag, som bekant, är ordförande i arrangören, berättarföreningen Lyssna och Lär, svarade i torsdags för kvällens föreläsning, som hölls i kulturhuset Hav och Land/Folkets Hus i Hunnebostrand. Och det var synvillor han ägnade sig åt under rubriken ”Att se det som finns - och det som inte finns”. Publikintresset var som vanligt stort.I första delen av föreläsningen berättade han på ett lättförståeligt sätt och illustrerat med ett instruktivt bildmaterial hur ögon och hjärna samverkar för att skapa den bild vi ser av vår omvärld. För många blev det aha-upplevelser av egna synfenomen och -defekter. Som den fysiolog han är lyckades han, från cellnivå till färdig bild, berätta hur synsinnet fingerar.

Mycket förenklat kan man jämföra ögat med en kamera. Det finns en lins, som tillsammans med hornhinnan bryter ljusstrålarna som når ögat, och en bländare – pupillen, som reglerar hur mycket ljus som kommer in i ögat. I en kamera projiceras bilden på en film – i ögat på näthinnan, den hinna som sitter längst bak i ögat. Filmen i kameran måste framkallas för att vi ska se motivet, som vi har fotograferat. I ögonen finns synnerver (en i varje öga) som leder från näthinnan till hjärnan och på så vis kan vi ”se”. Varje synnerv innehåller en miljon nervtrådar från näthinnan. När vi ser något är det sedan flera delar i hjärnan som är aktiva. Några uppfattar färg och andra motivets form och rörelse.

Lännergren talade också kort om olika synfel och sjukdomar som kan finnas i ögat och påverka vår möjlighet att se. Synfel som beror på att ögat är för långt eller för kort i förhållande till brytkraften hos hornhinnan tillsammans med linsen kallas närsynthet respektive långsynthet. Dessa brytningsfel kan korrigeras med glasögon. När vi blir äldre uppkommer ålderssynthet som beror på att ögats lins blir mindre elastisk, även detta kan avhjälpas med läsglasögon. Några andra sjukdomar han nämnde var grå starr, grön starr och gula-fläckensjukan.

Nästa del i föreläsningen bestod i att Lännergren visade ett antal synvillor, som visade hur hjärnan ibland skapar bilder som egentligen inte finns. Mekaniken bakom att forskningen skapat möjligheter att förstå hur och var i hjärnan synvillorna uppstår bygger på erfarenheter från behandlingen av hjärnskador. Ett exempel han tog rörde en konstnär, som fick en hjärnskada i samband med en trafikolycka. Efter uppvaknandet såg han världen endast i en gråskala – hela färgseendet hade försvunnit. En stor tragedi för en konstnär – men forskarna kunde fastställa vilken del av hjärnan som normalt skapade vår uppfattning av färg.

Publiken fick också ta del av utställningsskärmar med ett stort antal bilder av synvillor. Här är ytterligare fyra: