Hummer - kommunikation

Föreläsningen hölls av Malin Skog, som 2008 disputerade i Lund för att förstå hur och när humrar kommunicerar. Det är en form av kemisk kommunikation, som hos många andra leddjur och vattenlevande djur.

Att Malin valde hummer för sin forskning motiverade hon med att hummer har ett kommersiellt värde, att den europeiska hummern (den som finns från Strömstad till Kullen) är relativt outforskad medan amerikanska hummern är väl studerad. Kräftdjur är relativt vanliga studieobjekt och lätta att använda för forskare.

Hon berättade lite allmänt om den europeiska hummern. Den är beroende av vattnets salthalt och temperatur. Den lever inte gärna på ren sand- eller lerbotten utan vill ha stenar och klippskrevor. Man vet inte hur gammal en hummer kan bli, troligen mer än 50 år. Den största man fått upp var 75 centimeter lång och vägde fem kg. Hon sa också att hummerfisket minskar tillgången.

För att skilja en hane och en hona ska man titta på det främsta benparet. Hos hanen är de kalkiga och förbenade, medan de hos honan är små. Honan är också lite bredare i slutet av ryggskölden. Parningen sker när honan ömsar skal. Hon söker då beskydd hos en hane och kryper in i hans bo och lägger sig under honom. Han producerar då ett spermapaket som läggs på honans undersida. Ungefär ett år efter parningen har äggen bildats och befruktas då. Dessa befruktade ägg bär hon ytterligare ett år innan de släpps ut i havet som yngel eller larver.

Ynglen är mycket aggressiva och äter ofta upp varandra. De simmar runt två till fyra veckor innan de går ner till botten och gräver ner sig. Det är nästan omöjligt att få syn på hummeryngel. Malin beskrev hur de letat vid flera olika tillfällen utan att lyckas. De behöver ha växt till sju-åtta centimeter innan man kan hitta dem. Larverna har många olika färger. Ynglens beteende gör det mycket svårt att odla hummer även om man gör försök både i England och utanför Smögen. Man vet inte heller hur lång tid det tar för en hummerlarv att bli könsmogen och möjlig att fiska.

Syftet med Malins avhandling var att ta reda på hur den europeiska hummern kommunicerar. Från studier av amerikans hummer visste man att det handlade om kemisk kommunikation med feromoner. Dessa finns i urinen. Urinen släpps ut vid utandningen. När hummern andas uppstår en gälström som kan bli sju kroppslängder lång. Den släpps ut vid den stora antennens bas. Vi den lilla antennens bas sitter luktorganet – hummerns näsa.

Malin kunde visa att de känner igen en fiende genom kommunikationen och när honan söker en hane använder hon detta igenkänningssätt. Med hjälp av teknisk apparatur kunde Malin avleda urinen så att den inte kom ut i vattnet, då kände den andra hummern inte igen motståndaren. Ingen kommunikation hade skett. Därigenom kunde Malin konstatera att det fanns tydliga bevis för att kommunikation skedde genom urinen. Hon slog också ut luktsinnet med destillerat vatten. Det visade sig då att hannen var beroende av att känna lukt, men honan var inte lika beroende av detta. En slutsats är att hannen måste känna igen honan med hjälp av lukten för att parningen ska ske.

De flesta försök gjorde Malin genom att släppa ner två humrar i ett litet akvarium. De började då slåss med varandra och hon kunde se vilken av dem som blev den som vann – den som dominerade. Genom att göra om försöket med samma humrar kunde hon avgöra om de kände igen varandra och den som förlorat första gången var då inte lika benägen att slåss.

Andra försök gjordes med två hannar, en hane och en hona och två honor. Varje försöksserie var mellan tio och sju gånger. Det visade sig att honorna var betydligt mer aggressiva än hannarna. När hon hade en hane och en hona vann vanligen honan, men om hannen vann gav hon sig och lät sig paras med den hannen. På så sätt upptäcktes att humrar också kunde para sig med skal. Innan visste man ju att det var när honan ömsade skinn som parning skedde.

Hon gjorde också några försök med en europeisk och en amerikansk hummer. Den amerikanska hummern dominerade. Som svar på en fråga från publiken sa hon att en amerikansk och en europeisk hummer kan para sig, men avkomman blir infertil. Ytterligare en risk med att den amerikanska hummern invaderar våra vatten. Som svar på en annan fråga sa hon att om två av honans 10 000 ägg överlever kommer antalet humrar att vara konstant.